Traditionella fresker innebär att man målar på våt puts för att få en stark bindning till väggen. Men Leonardo Da Vinci, som alltid experimenterar, försökte sig på något annat. Han applicerade tempera (färg gjord av pigment blandade med äggula) på en torr gipsyta. Dessutom förberedde han väggen med en speciell behandling för att hjälpa färgen att fästa. Genom att arbeta på en torr yta kunde Da Vinci ta god tid på sig, lägga till invecklade detaljer och göra ändringar i målningen under arbetets gång. Detta framgår tydligt av de otroliga detaljerna och de verklighetstrogna figurerna i The Last Supper. Detta unika tillvägagångssätt ledde dock till att målningen sakta förföll med tiden.












